linaekesryd

Det känns som om det var igår. Boendet var fixat och tågbiljetten betald. Bara några dagar tills det skulle bära av till Oslo. Massor som skulle fixas, packa i sista sekund och säga hejdå till en massa folk. Så många avsked och tårar, men samtidigt så spänd och förväntansfull. Femte september gick tåget mot Oslo. En trång hytt. Alldeles för mycket packning. Sömnlös hela natten. De längsta tjugo timmarna i mitt liv. Sedan blev inte livet direkt roligare när vi anlände på Oslo Sentralstasjon (älskar norsk stavning), hade ingen aning om vart vi skulle och regnet öste ned. Som grädde på moset märkte vi direkt att ägarna av Svenska Föreningen (vårt kollektiv) inte har alla indianer i kanoten. Bra start.

Dagarna går, jag fyller (värdelösa) nitton år och jobbansökan efter jobbansökan skickas. Inget svar.  Efter en månad blev det intervju på bemanningsföretaget Adecco och lagerjobb väntade. Bring Logistics var mitt första lagerjobb där jag var i fyra veckor. Bra arbetskamrater, men ibland tråkiga och enfomriga arbetsuppgifter. Efter det blev det tre veckor på Platekompaniets Internetlager, där personerna funkade men arbetsuppgiften (ja, singular eftersom det var samma sak heeela dagarna) var hemsk. Det tredje och sista lagret blev Platekompaniets Butikslager. Riktigt roliga sju veckor! Trevliga kollegor och bra variation på arbetsuppgifter. De tre sista veckorna hade jag även ett deltidsjobb: sälja salami i en galleria som låg 30 minuter utanför Oslo. Det blev nästan min död, men jag bet ihop.

Det blev jul och jag fick komma hem till nära och kära. Festa, ta det lugnt, se hockey, tatuera mig och mycket mer. Schemat var totalt fullproppat och jag stresade igenom varje dag för att hinna med så mycket som möjligt. Folk från alla håll ville ses, men tiden räckte inte till på långa vägar och det fick jag sjukt dåligt samvete för. Vi skålade in det nya året vid parkbron tillsammans med resten av Skellefteå och dagen efter blev det övernattning i Umeå för att sedan ta flyget till Stockholm och därefter Oslo (flyg äger tåg alla gånger).

Väl tillbaka i Oslo var jag mer taggad än någonsin på att jobba och jag bestämde mig för att byta från lager till dagis, även det via bemanningsföretag. Lite sämre timlön men det var det verkligen värt! I åtta veckor fick jag den otroliga turen att få jobba på ett och samma dagis. Väldigt ovanligt via bemanning, då man oftast bara får vara någon dag på ett dagis och sedan byta. Pynten Barnehage, världens bästa dagis. I början var jag nervös eftersom jag inte hade en aning om hur det går till på ett dagis, men väl på plats blev allting så enkelt tack vare att personalen tog emot mig på bästa möjliga sätt. Hos barnen blev jag de flestas favorit. Alla ville ha en pärlplatta/teckning som jag gjort. Alla ville hålla mig i handen och sitta i mitt knä. Alla ville åka stjärtlapp med mig (x antal blåmärken på röven efter detta). De var så otroligt söta. Sedan kom dagen med stort D; Thailandsresan var kommen! Självklart var jag superdupertaggad på att äntligen få resa iväg, men det var med tårar i ögonen som jag tog farväl av allihopa på dagiset. Fantastiskt fina människor, stora som små, och jag saknar dem så mycket!! Hade jag blivit erbjuden fast anställning där hade jag tagit den. Lätt.

Under dessa månader har jag utvecklats och lärt mig så mycket. Jag har insett hur mycket jag tagit för givet när jag bott hemma. Jag har fått prova på flera olika typer av arbete och utökat mitt CV en hel del. Jag har lärt mig vilka typer av personer jag verkligen inte klarar av och vilka jag trivs med. Jag har lärt mig att tro mer på mig själv och min förmåga att klara av saker. Jag har blivit mer medveten om vilka relationer hemma i Skellefteå som är äkta och vilka som är ytliga. Men det viktigaste av allt är att jag har lärt känna mig själv på ett djupare sätt. Jag vet mycket mer nu än förut. Vem jag är. Vad jag vill. Det känns riktigt, riktigt bra.

Nu sitter jag här i Thailand och har enast två dagar kvar innan jag kommer hem till Skellefteå på riktigt. Lite blandade känslor. Jag kommer givetvis sakna värmen och solen. Kyla är inte riktigt min cup of tea, men som tur är kommer sommaren snart till Sverige.  Finns det något bättre än svensk sommar? Jag tror inte det. Det ska bli hur kul som helst att få träffa familj och lite annat folk också, så jag skulle vilja påstå att det ska bli skönt att komma hem.

Jag vet, jättetråkigt utan bilder, men jag har så sjukt dåligt internet här på hotellet.. När jag är på svensk mark ska jag lägga upp en del bilder från Oslo, samt skriva ett långt inlägg om Thailand +bilder! Så stay tuned och en stor applåd till dig som orkat läsa allt detta!