linaekesryd

Jag och Alexander somnade väldigt sent natten till idag. Vi låg och pratade om framtiden, om oss och hur vi vill att allt ska bli. Plötsligt slog tanken mig och vi somnade efter att ha fattat ett beslut som kändes lite vemodigt men samtidigt helt rätt; Vi kommer riva kontraktet på lägenheten i Umeå. Vi insåg att det finns så pass många fördelar med att jag bor kvar här i Skellefteå i ett år till så beslutet kändes självklart. För att jag ska slippa förklara för alla som kommer undra över anledningarna bakom vårt beslut så skriver jag för -och nackdelarna här nedan.

En nybyggd lägenhet i centrala Umeå kostar skjortan, så är det bara. I början av hösten ansåg vi att det inte skulle stoppa oss från att bo med varandra och då var ju allt med pendlantdet väldigt nytt också. Men såhär i efterhand väntar vi hellre tills vi får tag på en billigare lägenhet och gör annat för pengarna fram tills dess än att lägga dem på den dyra hyran. Fram tills nu har vi stramat åt vår ekonomi för att känna hur det kommer kännas när vi väl flyttat och jag tror vi talar för oss båda då jag säger att det inte är så vi vill leva. I ett förhållande är det viktigt att lägga lite krut på att göra lite speciella saker ibland och jag går mycket hellre ut och äter gott eller sparar pengar till en härlig resa än att lägga dem på boendet.

 

Jag har ett vikariejobb här i Skellefteå som jag trivs så sjukt bra på och jag har gruvat mig för att sluta jobba där. Att stanna här ytterligare ett år gör att jag får fortsätta vikariera nu under studierna och har säkrat jobb till sommaren på ett ställe som jag vet är en tiopoängare. Detta är inte den mest avgörande faktorn men det är absolut en stor bonus!

 

Att flytta till Umeå i mitten av mars hade gjort kaos i pluggandet eftersom det är i mitten av en kurs. Det skulle ta en otrolig massa tid och energi att jag nog inte tror att jag skulle klara tentan och jag vill inte ha fler omtentor om jag kan undvika det. Sedan har vi praktik hela termin 5 (alltså nästa höst) och skulle jag söka praktikplats i Umeå så skulle jag hamna i någon liten håla där det inte ens ger något att praktisera i princip. Stannar jag kvar här har jag en chans att få in en fot på socialkontoret vilket är det bästa inför framtida jobb. Skulle jag flytta till Umeå och praktisera i Skellefteå skulle jag ändå behöva bo hemma hos mina föräldar på vardagarna. Nej tack. Det känns betydligt mer rimligt att flytta till Umeå termin 6 eftersom vår utbildning är i Umeå sista två terminerna.

 

Jag är så jäkla stolt över de framsteg jag gjort hittills gällande min viktnedgång. Det har inte gått så fort som jag velat men det tycker jag inte att det behöver göra heller. Jag har gått ner över 10kg och då ska man ha i åtanke att jag byggt muskler och blivit sjukt mycket starkare också. Jag är långt ifrån i mål men jag tror att jag med lite vilja och envishet kan nå mitt mål till sommaren 2014. Detta tror jag däremot vore omöjligt om jag i mars skulle flytta till Umeå och försöka bygga upp mitt liv där, pendla till skolan och komma i ordning med allting. Det känns så himla rätt att stanna här och slutföra mitt uppdrag som jag gett åt mig själv. Här har jag mina rutiner och jag vet att jag kommer nå mitt mål bara jag får behålla rutinerna.

Självklart är det jag allra helst vill att få bo under samma tak med personen jag älskar. Jag vill inget hellre och jag kan knappt vänta tills den tiden är kommen, det ska bli helt underbart! Detta blir därför den stora nackdelen med att jag väntar med att flytta ned till Umeå. Däremot känner vi båda att vi mer eller mindre vant oss vid att pendla som vi gör nu och vi ses oftast minst fyra dagar i veckan. I början var det jobbigt men jag tycker vi fixat det galant! Sedan är det ju så att man känner sig ensam ibland och så men känslan av att längta efter varandra stärker förhållandet också tror jag. Jag längtar så mycket till att bli sambo på riktigt, men just nu så passar det sig inte. Om man tänker rationellt väger fördelarna med att stanna kvar i Skellefteå över. Det kommer en vacker dag, om ett år eller så, då vi får bo tillsammans på riktigt. Det kommer bli så himla bra!

 

Jag känner verkligen att vi är två vuxna och mogna individer som fattat ett stort beslut, kanske inte som känns optimalt bra eftersom vi vill bo med varandra men som blir det absolut bästa i slutändan. Många i vår situation kan jag tänka mig skulle fullfölja flytten just på grund av kärleken för varandra utan att tänka på konsekvenserna. Detta känns moget och så himla rätt.